MeliErinaEkman

En vecka kvar, sen är den "ljuva" sommaren slut.

Denna sommar har varit allt annat än vad jag tänkt mig. Som jag tidigare sagt, ett antal ggr, så har jag jobbat mig igenom den större delen av ledigheten. Pengar är bra att ha, men har det alla gånger varit värt det? Probably no.. Som hade planerat in minst två st festivaler under detta lov, vart tog de vägen? Har inte alls blivit så mycket att umgås som vi alla planerat? Inte heller lika mycket kalasande? Sarah som har flyttat, och Johanna som är påväg? Och de gånger det varit bra, har det inte blivit bra ändå? Men man skall väll helt enkelt aldrig måla upp en bild, en förhoppning. haha, det lär väll jag, av någon, ha lärt mig vid dehär laget, men icke :)
Så nu lägger jag ner det, den perfekt målade bilden.

So long, so long.

/ M.

MALIN, yepp.

Borta bra, men hemma vad?

Nu är jag hemma efter en veckas ledigt. Den här tiden har gått åt till att ladda om alla batterier och att tänka, för nog har jag tänkt. Jag har nog funderat och vänt på allt, mest hela tiden. Och det jag kommit fram till är att det nog inte finns något att komma fram till. Allt är så självklart, men ändå så långt bort från självklart. Min 8 åriga kusin satt under tystna och kikade på mig i sisådär 15min och sa plötsligt:
- Meli, du borde sluta tänka så mycket. du verkar inte må bra av det. För den Meli jag känner,
hon är är inte tyst.
Då slog det mig. Det är inte jag! Varför har jag under en längre tid grävt ner mig i något som fått mig att helst av allt slå av telefonen, ligga i min säng och bara fundera, fundera på något som i slutänden ändå inte är värt att förstå, vilja, kunna. Jag vill gå vidare, mer än något annat. Bara bli dendär bekymmerslösa tjejen jag innerst inne är. Var är hon? Ta dig i kragen.

Ikväll skall jag bli mig själv igen. Tjejerna, ölen, vattenpipan och utgången.

Jag fick förra veckan ta farväl av Sarah (dendär jäveln som åker till USA i ett år.) och idag fick jag veta att Johanna också skall flytta, nästa vecka.. Vad är det för fel. Alla som betyder något för mig bara försvinner, fan.

Back in one week! So long.

Då fick man ett samtal alldeles nyss. En man i andra änden säger: Hejsan, detta är ifrån Hudiksvallspolisen, jag har ett par frågor jag skulle vilja ställa dig. Min första tanke var, vad kan jag ha gjort nu? Trodde inte att de skulle börja ställa frågor om en polisanmälan som gjordes den 15:de april(?) Lagomt ute i tid menar jag. Men polisen i Hudiksvall verkar ha mycket att göra nu för tiden, så skall inte klaga kanske. ha.

Ikväll bjuder jag och Niklas på en liten roadtrip till norrland, good good. Skall somsagt bli skönt att komma här ifrån ett tag, bara vara. Så nu är jag laddad för att gå upp sisådär 7 kilo den följande veckan - alla har inte en farmor som jag (och inte ämnesomsättning för den delen heller).

Inget kommer att bli som det någonsin varit. Det finns väll en lite ironisk tur i det, för annars hade vi väll aldrig stått där vi står idag?

/ M.

Nu i början av veckan åker jag bort i drygt en vecka, det skall bli så jävla skönt att komma ifrån denna (jävla) stad. Finns nog inget som jag är så less på just nu, som Hudiksvall. Det enda jag bävar mig för den kommande veckan är att en av de personer som står mig närmast hjärtat åker, ett år i USA. har inte velat nämna det tidigare, pga att det känns jobbigare än vad jag kunnat ana att det skulle göra. Vad skall jag göra utan henne? det är hon som har hjälp mig genom skolfanskapet, det är hon som har slagit sönder mina släktklenoder, som jag skällt på tills jag tappat rösten, det är henne jag delat glada och minnesfulla stunder med och mindre minnesfulla (som trots allt finns kvar), det är henne jag inte kan ha hört ifrån på 3 månader, men när vi väl träffas är vi oskiljaktiga. fan, dehär blev jobbigt.

Sarah Berger. <3

Ni vet hur det är, när det snurrar runt en massa tankar i ens huvud. Man skulle kunna jämföra känslan med de gånger man fått i sig för mycket av livets goda dryck, alkoholen, och det blir jobbigt att stänga ögonen - för då snurrar det sådär väldans mycket. En kombination av de båda - att ha en massa tänkar som flyger runt där inne och att ha förtärt vätskan, som kan få den blygaste människa att dans naken på bordet. Blyghet var det ja. Tänk om man var blyg? Har ibland viljat vara det, fan vad det skulle kunnat rädda mig ur många situationer. Men jag är inte blyg, inte på den minsta fläck. Jag är den som vid tre år ålder (vid mitt första besök i Hudiksvall) går fram till en full gammal gubbe, som sitter på en bänk i Guldsmeden och säger:
- Gud vad du är vacker. Jag är den som hjälper den gamla tanten som ramlat ihop på trottoaren (då alla går förbi). Jag är den som sitter längst fram i bussen och pratar med busschauffören. Men det egentligen kanske det inte handlar om blyghet, mer om att vara en medmänniska. Igår var en såndär dag jag helst av allt velat varit blyg. Jag var full, för full, och min munn gick som vanligt i ett! Jag sumpade ännu mer chansen jag inte hade och det känns ju bra, not. Well, well, jag har ju tidigare överlevt, så det gör jag nog också denhär gången :)
I'm a fighter.

Dags att lägga sig, välförtjänt efter 12 timmar arbete idag. "klapp på axeln."

/ M.

Blev premiär på maln idag med Johan. Som ni tidigare förstått är jag lättmanipulerad (i detta fall - BLÅST!) Jag har inte varit ute i solen så värst mycket denna sommar, och det hela har resulterat i att min hud varit vit som snö en längre tid. Men idag när vi var på stranden erbjöd Johan mig att låna lite av hans kokosolja. Dum som jag var tackade och bockade jag inför erbjudandet och smörjde i mig, med något som skulle visa sig vara djävulens smörja. En kräftas röda färg är för snäll för att jämföras med! Tänk dig den falurödaste väg du kan hitta plus en massa rött på det! jag kreverar. Så jag kommer säkerligen bli the main attraction denna kväll. Hej och hå, här kommer den faluröda väggen!

Sigge hill ikväll med Johan B, Johan S och Johan A(?). Back to the old school :)

Sköt om er, och smör er innan ni går ut i solen!

/ M.

Klockan är snart 2 och jag har precis städat klart min lägenhet. (dammsugit, torkat golven, bytt sängkläder, diskat, städat undan ALLA kläder, m.m.) Var på tiden nu kan man säga. Men får helt enkelt skylla på allt jobbande, har knappt tid att laga mat längre..
Idag var det första kvällen, på evigheter, som jag faktiskt varit ledig. Denna lediga tid tillbringade jag med Johan, det var väldigt behövligt! Inte alla som har en bror som honom.
Men han är min, så fuck offf. :)

Det här har tärt på mig länge nu.. Jag har väll helt enkelt varit för blindad av mina egna känslor, för att kunnat se hur det egentligen stått till. Hur jobbigt det än kommer att bli, så är det gjort nu. No turning back..

Dags att släppa taget och helt enkelt börja leva.

/ M.

Det drygaste som finns är när det är kanon väder och man jobbar!
Skall jobba fram till torsdag, sen tänker jag faktiskt ta ledigt. (undantag lördag då..) Suttit och räknat och kommit fram till att innan denhär veckan är slut kommer jag att ha jobbat 10 normala arbetsdagar, på 6 dagar! Slutar nog med att jag både är utbränd och gått in i väggen innan jag är 19, slå de ni. Vill dock inte klaga, med tanke på att jag inte hade ett enda jobb i slutet av juni.
Men nu börjar det bli lite jobbigt.
Har dock nu hittat ett knep för att hålla mig vid liv. Alla som känner mig vet att jag inte tål varma drycker och har därför inte haft någon vidare användning för kaffe. Men i dag löste min chef Miia det hela, kallt kaffe med mycket mjölk och ännumer socker. Så hör och häpna,
Jag är påväg in i vuxenvärlden! ha ha.
Något annat jag har tackat gudarna för den senaste tiden är att jag har haft den bästa turen man kan tänka sig med chefer.

Så skulle kunna säga att jag för tillfället har Sveriges bästa chefer, nog därför jag står ut!


Godnatt du.


/ M.

Klockan är drygt halv 1 och jag lär inte komma i säng på ett par timmar iaf.. Varför? jo, efter att lagat tagliatelle och carbonara vid 4 i morse och sedan legat och diskuterat hela natten igenom så lyckades sömnen äntligen ta över vid halv 8 på morgonen. och när vaknade man, jo vid halv 4 på eftermiddagen. Lycka till när det gäller att somna i hyfsad tid inatt.
(Fan, jag skall jobba imorgon..)

Eftersom att jag har så mycke överskottsenergi nu som flödar, arbetar min hjärna ovanligt bra. Eller arbetar är kanske fel ord, men den tänker en himlans massa. Läste här om dagen om hur många människor, både medvete och undermedvetet, vill ha/söker/har en partner som har egenskaper och i princip fungerar som dess föräldrar. t.ex en dotter som vill ha egenskaperna vars hennes far har. Jag funderade lite på det där.. Jag tror faktiskt att de inte ligger bara just hos föräldrarna, utan att det det i grund och botten helt enkelt ligger i de människor man verkligen ser upp till, ens förebilder. Mitt fall är så. Skulle aldrig vilja ha en pojkvän som hade min pappas egenskaper(!) Har dock en bror som jag har som en av mina allra största förebilder. Har inte tänkt på det riktigt förrän idag, men det är knäppt. Min storebror Johan, har varit som min pappa i många år och det har resulterat till just detta, hans egenskaper har visat sig var de jag vill ha hos en kille. Har alltid tyckt att det varit en myt, att "Fan heller att jag skulle vilja ha en kille som är som min pappa!" Men nu har det äntligen klarnat, det är nog många gånger inte en myt, utan det hela handlar nog helt enkelt om att det är den man ser som mest upp till, som bär på de egenskaperna.
(Du hade dem också.)

Så, min storebror - du är bäst.

/ M.

Det känns lite konstigt nu, du var ju trevlig..

kungen.

Har du någon gång känt den där djupa kärleken? Som en moders ovillkorliga kärlek till dess barn? Eller kärleken som skulle kunna få dig att gå genom eld och vatten, för någon du håller av?
Tanken slog mig precis, "Har jag någon gång känt dessa känslor?" Ja, denna morgon gjorde jag faktiskt det. Jag vaknade upp ur en av de värsta drömmar jag någonsin haft. Eller det var kanske inte den värsta, men den som verkligen påverkat mig mest någon gång. Jag drömde att min lillasyster Malvina var död. Varje liten del av min kropp var verkligen i smärta, jag grät och grät. Det kändes som att en del av mig var som bortskuren, min syster. Jag kände mig tom, och allt slutade för en sekund att betyda någonting. Jag skakade så mycket att jag hade svårt att slå in hennes nummer på min telefon. Det var en dröm. Men efter att ha försäkrat mig om att allt bara varit en dröm kunde jag ändå inte sluta gråta. Jag har aldrig riktigt förlorat någon som står mig så nära in på hjärtat, men är det smärtan som jag fick känna denna morgon, som kommer att fylla mitt inre om jag förlorar någon så nära, då kommer jag aldrig att överleva.

Det enda jag vet är att jag inte är rädd för döden, bara att bli lämnad kvar.