31 juli. I won't change, just cause you want me to.

Ni vet hur det är, när det snurrar runt en massa tankar i ens huvud. Man skulle kunna jämföra känslan med de gånger man fått i sig för mycket av livets goda dryck, alkoholen, och det blir jobbigt att stänga ögonen - för då snurrar det sådär väldans mycket. En kombination av de båda - att ha en massa tänkar som flyger runt där inne och att ha förtärt vätskan, som kan få den blygaste människa att dans naken på bordet. Blyghet var det ja. Tänk om man var blyg? Har ibland viljat vara det, fan vad det skulle kunnat rädda mig ur många situationer. Men jag är inte blyg, inte på den minsta fläck. Jag är den som vid tre år ålder (vid mitt första besök i Hudiksvall) går fram till en full gammal gubbe, som sitter på en bänk i Guldsmeden och säger:
- Gud vad du är vacker. Jag är den som hjälper den gamla tanten som ramlat ihop på trottoaren (då alla går förbi). Jag är den som sitter längst fram i bussen och pratar med busschauffören. Men det egentligen kanske det inte handlar om blyghet, mer om att vara en medmänniska. Igår var en såndär dag jag helst av allt velat varit blyg. Jag var full, för full, och min munn gick som vanligt i ett! Jag sumpade ännu mer chansen jag inte hade och det känns ju bra, not. Well, well, jag har ju tidigare överlevt, så det gör jag nog också denhär gången :)
I'm a fighter.

Dags att lägga sig, välförtjänt efter 12 timmar arbete idag. "klapp på axeln."

/ M.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0