6 juli. Hold me, wrap me up.

Har du någon gång känt den där djupa kärleken? Som en moders ovillkorliga kärlek till dess barn? Eller kärleken som skulle kunna få dig att gå genom eld och vatten, för någon du håller av?
Tanken slog mig precis, "Har jag någon gång känt dessa känslor?" Ja, denna morgon gjorde jag faktiskt det. Jag vaknade upp ur en av de värsta drömmar jag någonsin haft. Eller det var kanske inte den värsta, men den som verkligen påverkat mig mest någon gång. Jag drömde att min lillasyster Malvina var död. Varje liten del av min kropp var verkligen i smärta, jag grät och grät. Det kändes som att en del av mig var som bortskuren, min syster. Jag kände mig tom, och allt slutade för en sekund att betyda någonting. Jag skakade så mycket att jag hade svårt att slå in hennes nummer på min telefon. Det var en dröm. Men efter att ha försäkrat mig om att allt bara varit en dröm kunde jag ändå inte sluta gråta. Jag har aldrig riktigt förlorat någon som står mig så nära in på hjärtat, men är det smärtan som jag fick känna denna morgon, som kommer att fylla mitt inre om jag förlorar någon så nära, då kommer jag aldrig att överleva.

Det enda jag vet är att jag inte är rädd för döden, bara att bli lämnad kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0