MeliErinaEkman

Borta bra, men hemma vad?

Nu är jag hemma efter en veckas ledigt. Den här tiden har gått åt till att ladda om alla batterier och att tänka, för nog har jag tänkt. Jag har nog funderat och vänt på allt, mest hela tiden. Och det jag kommit fram till är att det nog inte finns något att komma fram till. Allt är så självklart, men ändå så långt bort från självklart. Min 8 åriga kusin satt under tystna och kikade på mig i sisådär 15min och sa plötsligt:
- Meli, du borde sluta tänka så mycket. du verkar inte må bra av det. För den Meli jag känner,
hon är är inte tyst.
Då slog det mig. Det är inte jag! Varför har jag under en längre tid grävt ner mig i något som fått mig att helst av allt slå av telefonen, ligga i min säng och bara fundera, fundera på något som i slutänden ändå inte är värt att förstå, vilja, kunna. Jag vill gå vidare, mer än något annat. Bara bli dendär bekymmerslösa tjejen jag innerst inne är. Var är hon? Ta dig i kragen.

Ikväll skall jag bli mig själv igen. Tjejerna, ölen, vattenpipan och utgången.

Jag fick förra veckan ta farväl av Sarah (dendär jäveln som åker till USA i ett år.) och idag fick jag veta att Johanna också skall flytta, nästa vecka.. Vad är det för fel. Alla som betyder något för mig bara försvinner, fan.