MeliErinaEkman

Jag hade helt glömt bort min blogg. Blir det så när man är kär tro? När man inte längre har tid för annat än att vara lycklig och just kär? Är det fel att jag i alla inlägg berättar om hur mycket jag älskar Simon, hur det dagligen pirrar i min mage och om hur att vara lycklig är det bästa jag varit med om? Jag tror nog inte att jag tycker att det är fel faktiskt. Visst kan folk få den bilden av mig, att jag är självgod, men de som känner mig vet hur det ligger till. (Och det är väll det som räknas?)
Så nu tänker jag bara ordbajsa ur mig hur lycklig jag är! JAG ÄR VÄRLDENS LYCKLIGASTE! Så, då var det gjort. Alla borde få känna så här - T o m alla osnälla människor. Måste bara bifoga en text som tokunderbara lillasyster skrev på sin bilddagbok här om dagen:

"Jag har varit kär, tillåmed älskat! Men idag när jag satt hemma hos dessa två underbara människor(en bild på mig och Simon) kände jag mig fullkomligt patetisk! Hör och hämpnar, så sitter jag och håller tillbaka tårana som inte är långt ifrån att spruta ut genom mina ögon när jag ser dem tillsammans! Ser och framförallt hör när de pratar till varandra. Idag har jag insett att det finns en kärlek och lycka som är bortom de jag någonsin upplevt. Någonting som jag trodde att jag varit med om men vet nu att jag inte har. Asså blicken de ger varandra säger något helt annat, något som än så länge är helt okännt för mig! Asså gud vad jag är glad att ni funnit varandra!<3(´:"

Där är iaf en person som förstår - det får räcka för idag.   

- Hej, jag heter Meli Ekman och jag är självgod. MEN FAN VAD JAG ÄLSKAR DET.

/ M.