MeliErinaEkman

Ingen har nog undgått att någon gång läst om unga, i dagens samhälle, som har tagit sitt liv, eller försökt.
Reaktionerna är så fruktansvärt varierande från person till person. "Men hon vill bara ha uppmärksamhet, det är därför hon skär sig i armarna!" Tack fan för att hon vill ha uppmärksamhet! En person som gör något sådan är i akut behov av hjälp. En sådan handling kan vara "enda lösning" för att folk verkligen skall förstå att det är på allvar. Sedan finns det gånger då det är försent. "Men hon klagade ju aldrig! och inte såg hon ut att må dåligt för den delen heller." Man måste inte visa att man mår dåligt. Jag var ett praktexempel på det.
Under många år mådde jag psykiskt dåligt och jag pratade i princip inte med någon om vad jag kände. Utan jag var samma gamla vanliga, glada Meli, som alltid pratade mest och skrattade högst. Men det var inte rätt trots det. Jag var så trasig som människa och den glada fasaden var endast till för att ingen skulle se. Det blev som en teater jag spelade, men med tiden blev det allt svårare att passa in på "den perfekta" Meli. Tillslut kom "det" ikapp och jag slog krokben på mig själv. Rollen jag så länge bemästrat var nu så svår, att ens komma i närheten av. Jag var naken. För mig var det den jobbigaste tid i mitt liv och det fanns verkligen inte något ljus i min framtid. Men se vart jag är idag. Jag står med båda fötterna på jorden och jag mår bättre än jag någonsin tidigare gjort. Det finns hopp, man måste bara försöka se längre än vad ögat når.

/ M.