MeliErinaEkman

Jag är så rädd för att misslyckas. Men vem är inte det? Jag vill bara att det skall vara bra, att jag inte skall behöver oroa mig för morgondagen. Men som det är nu gnager morgondagen i mig, som en rost som angriper lacken på en gammal bil. Skadan ser inte så farlig ut, men med tiden angrips ytan allt mer. Den blir mer och mer sliten & ful och att köra den skulle vara en stor risk - den kan ju rasa ihop.. Ja, jag känner mig som en gammal bil som gått alldeles för många mil och med en lack som får folk att vända sig om en extra gång, för att den är så sliten. Hur skall jag göra med mitt liv?

På en och samma gång har jag aldrig varit så lycklig. Men det känns som att jag inte räcker till.. Det är första gången på länge som jag verkligen vill räcka till! Jag vill räcka till för dig Simon..

/ M.