Onsdag, 18 februari. Hidden ship two sails away.

Jag säger hela tiden att jag vill att det snart skall vara över. Men när det är över, vad är jag då? Är jag någon? Jag vet inte var jag skall ta vägen ens? Det skrämmer mig som bara fan. Det var inte så här jag hade tänkt mig det. Fast ifs så har jag förträngt tanken så länge jag kan minnas. Bara för att det inte skall göra så ont, hela tiden. Men nu kan jag ju lova att det kommer att suga ordentligt. Yes, but that's life - isn't it? Hörru Gud, kan du inte bara ge mig en hint om vad som väntar? jag vill veta om jag skall packa ihop mitt liv och vänta på nästa vind pust eller om jag skall låta livet vara. Andra dagen på kort tid jag ber till Gud, Oops. vad händer? Jag kanske börjar tro att det är någon som faktiskt kan fixa detta? Näähj..

/ M.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0