MeliErinaEkman

Ibland, eller rättaresagt: för det mesta, gör du mig så arg att jag bara vill skrika de högsta min röst förmår och boxa dig hårt i magen och hoppas på att luften går ur dig. Jag är less på de här, för jaa, jag är snuskigt lätt manipulerad och det tror jag att du är hyfsat medveten om. Varför är jag så dum som inte berättar vad jag känner: Jag är så jävla arg och besviken på dig! Men nej, jag låtsas som ingenting, låtsas att allt är bra. Men det är inte bra på en fläck skall jag säga dig! Det du gjorde är ett slag under bältet och du vet mycket väl att om du varit i min sitts och jag gjort desamma mot dig, skulle du bli måttligt förbannad. Och att du hör av dig när du själv känner för det och skiter i det annars, det gör inte heller saken bättre. Kommer du ihåg dendär gången förra våren? Den där gången allt var kaos hemma hos dig?, och när jag och E försökte roa oss själv för att inte vara iväg, då det inte hände något, men du blev arg - tills jag blev argare och tänkt gå hem.
Den känslan, tänk dig den. DÄR har du min känsla - men jag låtsas som ingenting..