MeliErinaEkman

Första veckan i skolan.

Har varit en bekväm vecka, med tanke på att jag och Ida nästan inte varit på skolan något alls. haha. Vi tog oss friheten och åkte till Sundsvall igår. Var mycket trevligt måste jag säga - speciellt med koffeinkicken jag lyckades få på vägen hem. HA HA. Efter många timmars shopping åkte vi hem till stan igen. Där väntade mina kollegor, som det så fint heter, och ett reserverat bord på bockarna. Var riktigt trevligt måste jag säga : )
Efter det blev det utgång. Sjukaste kvällen på länge! Men den får bra betyg trots det.

- Men vart skall du sova i natt Meli? (Min chef Miia)

(Ida suckar och kollar ner i tallriken)

- Jag skall sova hemma, heeelt ensamen - har fan inte rakat benen idag. (Meli)

hahaha. Stackars Johan - allt tjejsnack måste ha rubbat honom.

pusss.

/ M.

Detta suger, riktigt ordentligt. Jag visste inte om något, jag lovar. Men det spelar nog ingen roll..

Jag är ledsen..

En vecka kvar, sen är den "ljuva" sommaren slut.

Denna sommar har varit allt annat än vad jag tänkt mig. Som jag tidigare sagt, ett antal ggr, så har jag jobbat mig igenom den större delen av ledigheten. Pengar är bra att ha, men har det alla gånger varit värt det? Probably no.. Som hade planerat in minst två st festivaler under detta lov, vart tog de vägen? Har inte alls blivit så mycket att umgås som vi alla planerat? Inte heller lika mycket kalasande? Sarah som har flyttat, och Johanna som är påväg? Och de gånger det varit bra, har det inte blivit bra ändå? Men man skall väll helt enkelt aldrig måla upp en bild, en förhoppning. haha, det lär väll jag, av någon, ha lärt mig vid dehär laget, men icke :)
Så nu lägger jag ner det, den perfekt målade bilden.

So long, so long.

/ M.

MALIN, yepp.

Borta bra, men hemma vad?

Nu är jag hemma efter en veckas ledigt. Den här tiden har gått åt till att ladda om alla batterier och att tänka, för nog har jag tänkt. Jag har nog funderat och vänt på allt, mest hela tiden. Och det jag kommit fram till är att det nog inte finns något att komma fram till. Allt är så självklart, men ändå så långt bort från självklart. Min 8 åriga kusin satt under tystna och kikade på mig i sisådär 15min och sa plötsligt:
- Meli, du borde sluta tänka så mycket. du verkar inte må bra av det. För den Meli jag känner,
hon är är inte tyst.
Då slog det mig. Det är inte jag! Varför har jag under en längre tid grävt ner mig i något som fått mig att helst av allt slå av telefonen, ligga i min säng och bara fundera, fundera på något som i slutänden ändå inte är värt att förstå, vilja, kunna. Jag vill gå vidare, mer än något annat. Bara bli dendär bekymmerslösa tjejen jag innerst inne är. Var är hon? Ta dig i kragen.

Ikväll skall jag bli mig själv igen. Tjejerna, ölen, vattenpipan och utgången.

Jag fick förra veckan ta farväl av Sarah (dendär jäveln som åker till USA i ett år.) och idag fick jag veta att Johanna också skall flytta, nästa vecka.. Vad är det för fel. Alla som betyder något för mig bara försvinner, fan.

Back in one week! So long.

Då fick man ett samtal alldeles nyss. En man i andra änden säger: Hejsan, detta är ifrån Hudiksvallspolisen, jag har ett par frågor jag skulle vilja ställa dig. Min första tanke var, vad kan jag ha gjort nu? Trodde inte att de skulle börja ställa frågor om en polisanmälan som gjordes den 15:de april(?) Lagomt ute i tid menar jag. Men polisen i Hudiksvall verkar ha mycket att göra nu för tiden, så skall inte klaga kanske. ha.

Ikväll bjuder jag och Niklas på en liten roadtrip till norrland, good good. Skall somsagt bli skönt att komma här ifrån ett tag, bara vara. Så nu är jag laddad för att gå upp sisådär 7 kilo den följande veckan - alla har inte en farmor som jag (och inte ämnesomsättning för den delen heller).

Inget kommer att bli som det någonsin varit. Det finns väll en lite ironisk tur i det, för annars hade vi väll aldrig stått där vi står idag?

/ M.

Nu i början av veckan åker jag bort i drygt en vecka, det skall bli så jävla skönt att komma ifrån denna (jävla) stad. Finns nog inget som jag är så less på just nu, som Hudiksvall. Det enda jag bävar mig för den kommande veckan är att en av de personer som står mig närmast hjärtat åker, ett år i USA. har inte velat nämna det tidigare, pga att det känns jobbigare än vad jag kunnat ana att det skulle göra. Vad skall jag göra utan henne? det är hon som har hjälp mig genom skolfanskapet, det är hon som har slagit sönder mina släktklenoder, som jag skällt på tills jag tappat rösten, det är henne jag delat glada och minnesfulla stunder med och mindre minnesfulla (som trots allt finns kvar), det är henne jag inte kan ha hört ifrån på 3 månader, men när vi väl träffas är vi oskiljaktiga. fan, dehär blev jobbigt.

Sarah Berger. <3